Saddam Hussein är död

Inte kan det kallas en förlust med Hussein, vad världen skulle ha honom att tacka för har jag ingen aning om.

En del människor kan leva här utan människovärde, utan någon som helst respekt och utan värdighet och kanske även, utan rätten till liv. Men vem kan avgöra det? Vem sitter på rätten att bestämma om en annan människas liv, eller rättare sagt, avslutande av liv?

Förhoppningsvis känner sig många idag befriade, befeiade från Saddams välde, mördande och fruktansvärda tid. Förhoppningsvis är deras framtid ljusare än deras förflutna. Tiden för demokrati, frihet och lugn måste få nå människorna i Irak, man har bara ett liv.

Det är allt bra tur att man inte har dåligt hjärta

Dum som jag är kollar jag, i brist på annat, runt på olika sidor och hamnar på ung vänsters. Av okänd anledning var jag på dåligt humör sedan tidigare, det blev ju knappast bättre efter detta besöket. Ung vänster tycker det är helt rätt att restaurangen Wild n' fresh är satt i blockad, vem överraskas av det? "En förutsättning för att försvara anställningstryggheten är att alla restauranter tecknar kollektivavtal", vad skulle ung vänster annars säga? Hade man tagit bort lagen som säger att det är olagligt att mörda hade ju alla börjat mörda varandra - bara för att det är tillåtet, inte sant? Varför sätts alltid kollektivet främst? Kan inte facket ägna sin energi åt att hjälpa anställda som anser sig behöva hjälp istället för att gå emot den restaurang där avtalen är bättre än de som krävs?! Det som i Sverige säger sig vara till för att hjälpa ger ju ingenting annat än makt åt sig själva. Var finns skillnaden mellan facket och maffian? "Ge oss pengar, annars..."?

Sedan tittar man vidare på denna sida och vad står det? Ungdomsförbundet har varit i Nepal och lärt ut feministiskt självförsvar, okej, det är väl bra. Men: "Nepal är idag ett av världens fattigaste länder och kvinnorna drar ett tungt lass med att försörja sig själva och sina familjer under tunga omständigheter. Samtidigt lever de under förtryck och hot om våld och trakasserier, precis som kvinnor i Sverige." Skulle vi svenska kvinnor leva i samma slags omständigheter som de i Nepal? Nepal är, som de nämnde, ett av världens fattigaste länder och ung vänster har mage att påstå att deras hot skulle vara jämlika med våra. Så vitt jag vet kan jag, liksom en övervägande majoritet, låsa om mig om kvällarna och få en trygghet i det. Så vitt jag vet kan jag ringa med den telefon jag har om hjälp, om jag på något sätt skulle bli hotad. Så vitt jag vet har jag det så bra, att jag aldrig skulle klaga efter att ha jämfört mitt liv med ett tillhörande en kvinna i Nepal.

Okej, jag ska försöka att ta det här lugnt och sansat. Vi i Sverige har det oerhört bra, att säga att det skulle vara likadant i Nepal är inget annat än lögn. Om vi inte jämför med Nepal kan vi börja klaga, för det finns alltför många brister. Det är en rädsla över att gå hem från stan en sen kväll. Men tvinga inte in "feministiskt självförsvar" i mitt schema för att råda bot på det hotet! Lös problemet från grunden istället för att bara acceptera det! Och sedan när är det bara tjejer som är utsatta från hot? Är inte sannolikheten att en man eller kille ska bli rånad och misshandlad större? Ska vi inte ge alla personer med mindre utvecklad muskelmassa utbildning i självförsvar istället för endast tjejer? Och vad är det som skulle säga att tjejer inte använder den här kunskapen om hur man gör illa någon annan mot andra än kapabla våldtäktsmän?

Men ska vi fortsätta ta upp alla brister i Sverige så kan vi lyfta fram den om att det är alldeles för många politiker som anser sig veta bättre om individen än vad individen gör själv! Låt mig bestämma själv! Jag har ett liv, låt mig leva det!

Hur många utropstecken har jag fått med här egentligen?

önskar er alla en riktigt

GOD JUL!

Skattefria drömmar

Nu har det gått för långt med knegandet på Bokia. I natt drömde jag att jag jobbade. Slet med att slå in mängder av julklappar men avslutningsvis fick jag min lön. Det roliga i denna händelse var att skatten var 10 kronor - sammanlagt. Sammanfattningsvis måste jag erkänna att jag sov riktigt gott, trots att jag drömde om att jobba, jobba med låga skatter. Det var värst vad liberal jag blivit.

På tal om det, debatt på samhällskunskapen i tisdags med eget skapade partier. Hur kul som helst! Fick påhopp angående frivilliga ordningsbetyg och privatiserad sjukvård, tacklade dem och hoppade på angående borttagande av praktiska gymnasieprogram, borttagande av betyg och ersättande med intervjuer samt införande av självförsvar för tjejer. När jag den dagen kom hem fortsatte jag debattera mot min kära mor, men hon var inte så pigg på att prata politik vid den tidpunkten. Efter debatten fick jag höra ett rykte om att klassens konservative prick (parti: Tre kronor) tyckte att jag var alldeles för liberal.

Nu hoppar jag hej vilt bland ämnen att ta upp. Kommentaren "Jo, men du är en sådan som får saker i huvudet, stora saker - typ basketbollar" fick jag idag. Det värsta är att det stämmer.

Mu own rescuer

Since time's not agreeing with me, since the mood has been the same for too long, since the feelings haven't changed, since the same song is still played and since no one sees, I'll just stay the same. Walking without legs. Waving without arms. Singing without the necassary voice and breaking the law. Breaking the law. Breaking the law. My, am I tired? Don't take me seriously and - why, for crying out loud, am I writing in English?

Bed then. G'night folks.




"Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet." Och det här tycker vänsterpartiet är seriös politisk, konkret fakta.

Fyll min tid

En stark känsla av vemod har etablerats av okänd anledning. Det är så mycket jag vill men inte gör, längtar efter men aldrig når, hör men inte lyssnar på. Mängder av drömmar som så ofta verkar betyda allt och vara den enda motivationen, drömmar vars förankring i verkligheten är obetydlig och alldeles för långt borta. Ge mig. Ge och ta. Försvinn inte. Existera. Alltid. Varför verkar ett obesvarat leende betunga mer än ett besvarat?

Glöm aldrig, förneka aldrig.

December. Januari. Februari. Mars. April. Maj. Maj. Maj. Sol, luft, ljud, friheten. Ibland visar sig inte det positiva i varje månad. Le.

Jag tycker om att blogga. Dumt nog betyder detta att jag ibland känner ett sådant stort sug efter att få knappa ned nonsens i en offentlig dagbok att annat åsidosätts. Känns oerhört bra.

Förbundsstämman bör läsas om i MUF Södras blogg, där den emintenta bloggaren för övrigt är undertecknad här. Eller egentligen ska den läsas om där i och med att jag inte orkar knåpa ihop ytterligare en sammanfattning om den.

Okej, möjligtvis några personliga yttranden, Wykman är jättebra, jättetrevlig, jätteduktig och kommer leda MUF oerhört bra under de närmaste åren. Det är få som kan peppa medlemmar som honom - Thorsson kan. Två jättebra kandidater. Vill verkligen inte att Thorsson försvinner från politiken och MUF. Men som jag skrev i Södras blogg, man kan inte vara besviken, man valde mellan en fackla och en klippa.

Vidare,
När jag i tisdags lugnt och rätt sansat tog min dagliga promenad till skolan upptäckte jag att jag tagit fel väg och var på väg ner mot Ulricehamns enorma centrum istället för den underbara tegelbyggnaden. En viss panik infann sig trots att jag inte tagit en alltför stor omväg. Jag är rätt tankspridd nu för tiden. Hade jag ägt glasögon hade de titulerats som borttappade när de suttit på huvudet, så mycket kan konstateras.

Det får nog räcka så.